KRÖNIKA I juni 2020 tog jag och min kompis bilen ut till det lilla samhället Byle som ligger i Täby kyrkby, på gränsen till Vallentuna kommun. Vi skulle gå och titta på de övergivna husen vi hört talas om skulle ligga där.

Efter att ha kommit till slutmålet på GPS:en blev vi tvungna att fråga boendes i området efter vägen till husen. Vi frågade först ett äldre par som inte förstod vad vi pratade om. De hade aldrig hört talas om några övergivna hus.
Vi kom sedan fram till en man som hade lite mer koll och åtminstone hört om husen. Han pekade in mot skogen och sa att de skulle ligga där inne någonstans.

Min kompis och jag tittade på varandra och sedan på den något snåraktiga skogen innan vi tog ett kliv över diket och knatade in.Det kändes lite pirrigt och lite nervöst men också spännande.

Då vi inte visste om vi ens var på rätt spår fick vi snart syn på ett tak. “Titta där”, ropade min kompis och rusade fram. Jag sprang efter och sedan stod vi där, mitt i den övergivna stugbyn. Dörrar hängde på sniskan, tapeter hängde löst, en bok låg uppslagen på en köksbänk och en läskeburk låg ute på bänken precis som om någon druckit ur den och sedan rest sig upp och lämnat stället en gång för alla.

Det var en kuslig känsla som smög sig in under huden. Samtidigt som jag bara ville därifrån på grund av obehaget platsen framkallade så var jag ändå nyfiken och ville se mer. Tankar kryddades med fantasin och det var nästan som att jag kunde höra röster och musik och se människor påta i trädgården, hälla in frön i fågelholken, stå och diska och sitta på bänken och dricka sin läsk.

Samtidigt som vi gick där och lät den olustiga känslan smälta in i oss tänkte jag på den miljöförstöring som pågick där. Hur kan någon låta allt detta bara stå? Alla glas-spillror som djur kan komma och trampa på, konservburkar som ligger och skräpar, spikarna, skottkärran, allt metall, allt som bara står där och sakta men säkert bryts ned av naturen och
sugs ner i jorden. Varför gör ingen något?
Tillslut blev det för mycket av allt så min kompis och jag letade oss tillbaka till bilen och åkte hem.

För den som undrar ägdes marken enligt expressens Leva & Bo, som själva hänvisar till Täby Nyheter (numera Mitt i Täby red.anm.), av en kvinna vid namn Eva Kristiansson som numera är bortgången. Hon ska under ett tiotal år ha arrenderat ut marken till människor som drömde om en liten sommarstuga på landet. Detta ska ha skett på 50-talet. Tanken var att husen skulle rivas efter 50 år vilket tydligen inte skett.


Känner du till några spännande öde hus? Maila text och bilder till oss på redaktionen@stockholmstelegrafen.se

 

    Foto: Helena Stenros