Den 15:e januari klockan 14:00 började det ärofyllda och legendariska racet Le Mans. 24 timmar av högklassig racing som tar det bästa ur både förarna själva och deras maskiner. I den virtuella världen var förutsättningarna lite annorlunda – men inte tog det bort spänningen och den speciella känslan som bara uthållighetsracing kan bjuda på.

Efter den franska nationalsången var det dags för teamen att inleda formationsvarvet och förbereda sig för ett av de störta racen hittills i den virtuella sfären. Och underhållande blev det. Starten togs lite väntat av Max Verstappen och hans bil 123 tillhörandes Team Redline, som väldigt enkelt kom förbi sina stallkamrater i Realteam Hydrogen Redline. Formel 1 stjärnan skulle få det betydligt tuffare senare under kvällen, men den inledande stinten visade varför Verstappen är en av de bästa förarna i världen.

Spänningen bjöds det på och det genom hela fältet, vare sig det var GTE klassen eller LMP 2 klassen. Däremot saknades verkligen Hypercars närvaro. För de som inte är så insatta – Le Mans Hypercar förkortat LMH är den högsta klassen i World Endurance Championship och också den där det görs upp om totalsegern, både i enskilda race men också i hela mästerskapet. Att inte inkludera dessa förstörde lite den härliga dynamiken som endurance racing vanligtvis bjuder på, när det är flertalet klasser som kör och där hastigheten mellan dessa skiljer avsevärt. Det är definitivt något som till kommande virtuella Le Mans borde kunna lösas.

Men även med två klasser lyckades racet demonstrera Le Mans själ – för uthållighetsaspekten var precis den samma som i den riktiga världen. Det som var mindre roligt men som också någonstans visade principen av Le Mans var att flertalet drömmar krossades, och det ganska fort när ett gäng bilar fick avbryta tävlingen. Bland de mest förkrossande uttåg, särskilt för de svenska följare, var Verstappens miss nära start och målrakan när hans bil åkte in i barriären.

Då hjulen lossnade från världsmästarens bil under det olyckliga kraschet i skymningen, blev det klart att 123 bilen fick parkera för gott. Något som gjorde att svensken Felix Rosenqvist missade chansen att genomföra Le Mans. Timmy Hansens team med bil nummer 11 gick inte bättre öde till möttes och lyckades inte heller fullfölja racet.

I LMP klassen var det under största delen Realteam Hydrogen Redline som kontrollerade händelserna, men Veloce Esports och Rebellion GPX var också med och utmanade Hydrogen som till slut segrade i både loppet och i hela mästerskapet, det med endast en halv poäng, något som visar på hur jämnt det var genom hela Virtual Series. Veloce fick dessvärre bryta med mindre än tre timmar kvar av racet och fick därmed inte utmana Hydrogen i slutskedet.

I GTE klassen var det betydligt jämnare och de olika stall fick verkligen anstränga sig för att kunna överlista sina motståndare. Den taktiska fighten mellan BMW, Porsche och Ferrari pågick mer eller mindre under hela racet och GTE klassen visade återigen varför det är en så omtyckt klass bland åskådarna. Till slut blev det BMW Team Redline som tog segern.

Le Mans Virtual Series visade att det är ett perfekt koncept som borde återkomma årligen. Serien och det slutliga finalracet 24h på Le Mans visade oss den allt tunnare linan mellan verkligheten och den virtuella världen. Potentialen är skyhög och om konceptet som helhet fortsätter att utvecklas under kontinuerlig basis så kommer den virtuella racingen bli en norm och en högst respekterad sportgren.