Illustration av Nora Georigeva
STOCKHOLM Första advent – och nedräkningen inför årets kanske största högtid har börjat.
Får det dig att gnugga händerna av förtjusning inför det som komma ska eller reagerar du med oro och tar till ångestdämpande piller?
Oavsett hur du ser på denna söndag, den 28:e, så är det nu uppladdningen börjar inför julen. För många innebär ljuset en strimma hopp när dagarna blir allt kortare medan andra känner att tiden som närmar sig bara ska genomlidas.
Googlar man på första advent, som kanske är i morgon eller har varit när du läser detta, står det att det latinska ordet advent betyder just ”ankomst”. I den kristna kyrkan inleder advent väntan på Jesus födelse. Det framgår vidare att i det tidiga kristna Sverige var advent en fastetid, men att fasta är kanske inte det första man tänker på med julhelgen. Vad får du för tankar? Mat i alla dess former eller att bara umgås, med eller utan klappar?
Hur det nu än är med den saken, om man längtar efter julen eller inte, så är första advent startskottet för något som ändå är ett ljus i ordets rätta bemärkelse. Det tycker till och med jag som annars inte är något större fan av julhelgen, nyårshelgen uppskattar jag mera. Då står vi inför ett nytt och utmanande år.
Förra året och året innan, 2019, var det mesta så präglat av pandemin att det knappt gick att träffa nära och kära. I år ser väl läget lite bättre ut – och det kanske är just den ljuspunkten flera värdesätter när ett antal händer, höger- eller vänsterhänta, greppar tändstickan eller en tändare och tänder ett ljus eller det första av fyra i ljusstaken. När sen ljusets tre andra kompisar också har tänts så är vi där – tiden har tagit oss fram till ett av årets stora händelser, om man nu diggar eller dissar det.
Related posts
Senaste nytt
Kommentarer
- diskho dubbel om Grovt våldsbrott i centrala Stockholm
- Lennart Cordesius om Trot om du vill om parkeringsvakten
- Thomas Friberg om Trot om du vill om parkeringsvakten
- Lena Lindmark om Vårpromenad förbi gamla kvarnar och krogar, kolerakyrkogård och galgbacke.
- Krisrina Hiĺlgren om Vårpromenad förbi gamla kvarnar och krogar, kolerakyrkogård och galgbacke.
Hur kommer det sig att vi gör om samma misstag gång på gång?
Det korta svaret är att det är småbarnshjärnan som tar över. Vår moderna tillvaro har blivit mycket mera komplicerad än vad våra hjärnor egentligen är skapta att hantera. När vi blir stressade söker vi trygghet i invanda beteenden och försvarsmekanismer, och gamla känslor dyker upp. Djupast rotade är förstås de från barndomen.
Plötsligt är sommarplågorna framme
Plötsligt dyker de personliga sommarplågorna upp. De mänskliga sommarplågorna.
Vilken typ är du? Vilken typ avskyr du?
Läs och rösta